TILL MINNE AV MORFAR

 
               Det är vackrast när det skymmer.
               All den kärlek himlen rymmer
               ligger samlad i ett dunkelt ljus
               över jorden,
               över markens hus. 
 
               Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
               Herren själv utplånar fjärran stränder.
               Allt är nära, allt är långt ifrån.
               Allt är givet
               människan som lån.
 
               Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
               inom kort skall allting tagas från mig.
               Träden, molnen, marken där jag går.
               Jag skall vandra - 
               ensam, utan spår. 
- Pär Lagerkvist
 
 
Trackback
RSS 2.0